Ett direkt citat från Thomas Mann: Böcker är själens blodkärl. Nog hyser han åsikt om det, han skriver med sitt hjärta och med hjälp av den framställda boken, grunden och nyckeln till hans förflutna, lyckas han bearbeta det han en gång fått gå igenom. Av någon anledning låter jag mig omfamnas av hans krångliga vokabler och inleder en tro om att boken doktor Faustus är en litterär bikt. De beskrivande orden” biografi” och ”monument över sin författare” på bokens baksida stärker min teori.
Boken blev publicerad år 1947, då det gråa och det skräckjagande kriget just fått ett avslut. Egentligen var boken skriven från år 1943 och förväntades att komma ut tidigare än vad den gjorde. Thomas Mann fick göra ett avbrott med sitt skrivande pågrund av cancer i lungorna men tankarna om en hård diktatur och total skövling av judar, en konsekvens av Hitlers handlande fanns kvar. Bokutsläppet var likt ett nytt bombnedslag, ett efterskalv efter den mörklagda tid som världens människor fått utstå. Boken skildrade den omtalade, tyska katastrofen och Mann målar upp det genom ett demoniskt porträtt i form av den våldsamma tonsättaren och barndomskompisen Adrian Leverkühn. På ett väldigt realistiskt sätt. I hans bok förekommer inte mycket symbolism och ännu mindre naturalism men eftersom boken är allmänt mörk och kall har realismen ett starkt grepp om bokens alla sidor.
När Hitler kom till makten år 1933 beslöt sig Mann att leva i exil och sökte medborgarskap i USA. Det sägs att Hitler var så förbannad på den tyska författaren och hans uppmärksammanden om nazismen negativa sidor och det gjorde så att Hitler brände upp hans böcker. Och då visste han inte att Mann var bisexuell, något som jag personligen tror skulle kunna ha gett Thomas Mann en enkel biljett till Auschwitz. Av erfarenhet antar jag att han inte uttryckte sig precist i sina texter utan låter läsaren, som alltid, få känna av en undermedveten ton av kylig ironi (jag har inte kommit tillräckligt långt i boken för själv kunna dra in egna exempel på nazismen som Hitler kände av).
Thomas Mann var son till en professor med matematik som huvudämne och drack säkert te med högt uppsatta män på sin fritid. Att han hade nobelpriset i sikte var en självklarhet och han hade en vattentät täckmantel angående hans sexuella läggning. Mann hade en fru och lyckades hålla sin sexuella hemvist hemlig.
- Thomas Mann är sannerligen en komplicerad människa.
/Emma
Många intressanta reflektioner! Kan du utveckla tankarna om Manns liv och sexella läggning – på vilket sätt är det relevant för förståelsen av verket?