…1947. En tid då andra världskriget hade satt sina spår efter att varit över sedan två år tillbaka. En tid då Europa behövde återhämta sig från krigets härjningar. En tid då romanen Doktor Faustus skrevs.
Der var under denna tid som Thomas Mann hade tvingats fly från det nazistiska Tyskland och hans hemstad Lübeck och befann sig nu i USA eftersom han där var mycket berömd och kunde på så sätt få ett giltigt pass, som tidigare hade slutat gälla – att åka tillbaka till Tyskland var för riskabelt. Han skrev Doktor Faustus mellan åren 1943 – 1947. Han gjorde dock ett avbrott i sitt skrivande när han var tvungen att genomgå en operation pga. cancer i lungorna.
Som sagt skrevs romanen under det sista skedet av andra världskriget, vilket romanen har influerats av. Än så länge har det bara nämnts i förbigående att det var en svår och förfärlig tid som tyskarna levde i, men jag anar att resterande sidor av boken kommer ta upp mer om detta. Vad jag vet kommer Mann, samtidigt som han skildrar tonsättarens liv, också ta upp Tysklands politiska utveckling. Eftersom Manns karaktär Serenus Zeitblom, berättar om deras liv med början vid 1880-talets slut är inte bara världskriget en relevant händelse, utan också industrialiseringen. Detta märks inte så tydligt i romanen, vilket kan ha att göra med att miljöbeskrivningarna har glömts bort.
Den litterära stil som jag främst tycker framkommer i Doktor Faustus är realism. Mann försöker på ett så verklighetstroget sätt som möjligt berätta om Serenus Zeitbloms och Adrian Leverkühns liv och tar upp både väsentliga och oväsentliga händelser. Å andra sidan, framstår Adrian Leverkühn i boken som ett ideal, en hjälte. Detta är antagligen inte någon generell bedömning, utan denna framstående bild har nog förskönats, här kan man alltså istället tala om symbolism.
Det finns egentligen ingen litterär epok under den här tiden, som kallas efterkrigstiden. Däremot kan man säga en sak om litteraturen under denna tid: Många författare har haft en fruktansvärd upplevelse gemensamt, nämligen andra världskriget. De har också upplevt efterkrigstidens kaos, terror och lokala kriser. Det som kännetecknar litteraturen är att den realistiska traditionen finns kvar och har tagits till en ny nivå, den finns inte längre någon tabugräns.
Vi har i gruppen diskuterat huruvida Thomas Mann kan identifiera sig med berättaren Serenus Zeitblom och om han i själva verket är Zeitblom. Det är lätt att ana detta via den noggrannhet och den detaljrika utformning han använder, det skapas en realistisk verklighetsbild. Men på flera punkter liknar han inte Zeitblom. Mann föddes 1875 i Lübeck, medan Zeitblom föddes 1883 i Kaisersaschern. Eftersom Zeitblom inte nämner något om sin familj och inte gillar att skratta tänker jag mig att han är ganska olycklig och inte hade någon bra uppväxt. Mann, däremot, kom från en förmögen familj och har beskrivit sin barndom som omhuldad och lycklig. Jag skulle därför vilja påstå att Thomas Mann inte är Serenus Zeitblom, men efter att jag har gjort lite ”spännande” research på nätet, har jag kommit fram till motsatsen. Mann lär ha kallat Doktor Faustus sin litterära bikt och har skrivit: ”Serenus Zeitblom är en parodi över mig själv. I Adrians syn på livet återfinner man mer av mig än vad man kan tro, och bör tro.”
Eftersom det är så många specifika ämnen, såsom musik och teologi, i Doktor Faustus, som dessutom beskrivs väldigt väl undrar jag hur Thomas Mann vet allt detta. Efter ytterligare lite research har jag fått reda på att Mann tog lektioner i musikteori och studerade bl.a. Beethovens och Mozarts biografier för att åstadkomma detta fantastiska (?!) verk. Inte nog med det, han studerade också mycket historia om Martin Luther. Tänk om han hade kunnat lägga ner lika mycket tid på att fängsla mig som läsare, vad finemang det hade blivit.
Jag tänkte avsluta detta blogginlägg med att återgå till de kära karaktärerna och det enda jag kan säga är att det inte har hänt någon utveckling sedan sist. Jag börjar också undra när själva Doktor Faustus ska komma in i bilden. Nu har man i alla fall börjat nämna djävulen, vilket kännetecknar en Faustus-saga. Ja, men den som väntar på något ”gott” – väntar aldrig för länge. Synd bara att den väntetiden i Doktor Faustus verkar vara i en evighet.
Sanna Johansson
Mycket intressan diskussion om kontexten.